EN DEL AV VÅR VARDAG - EN DEL AV VÅRT LIV.

EN DEL AV VÅR VARDAG - EN DEL AV VÅRT LIV.

onsdag 3 december 2014

Nerver och hängapor.

Om tre dagar blir Alvin 3 månader gammal. Han är ju såklart världens sötaste bebis med sitt runda huvud, stora ögon och Alfons Åberg frisyr. Det bästa han vet förutom att titta på sin mor här, är ju när han får de äldre syskonens uppmärksamhet. Varje gång då  Emma eller Kenson pratar med honom så ser man hur han blir ivrig. Händerna och fötterna går an, riktigt lika som dom gjorde åt en av morbröderna då han blev ivrig över något som liten. Värst var det att gå förbi köttdisken i matbutiken med honom. Som han gick an vet ni, ända tills han fick en bit korv av personalen där vid disken.

Annat då om vår tremånaders baby? Ja, han äter typ i ett. Han äter lite i gången men måååånga gånger och det verkar som om varje gång magen känns lite tom på honom så blir han lite irriterad och vill ha lite mat så är allting bra. Inte då alla dagar, men oftast verkar det vara så.

Sover jätte bra i vagnen. Vi för ju Emma till förskolan gående och då brukar jag ha Alvin i vagnen och sova under tiden och han somnar oftast genast jag lägger dit honom och vaknar först när vi är hemma tillbaka.

Det här med att sköta trean på sidan om allt annat har jag ju hört om, och håller nog också med om det också i vissa fall. Så gick det ju här tidigare, men som exempelvis just nu har vår trea lite svårt med det här att dela uppmärksamheten. Har blir rasande om jag lägger ner honom i gungan eller på lekmattan och inte sitter och tittar på honom. Bärselen duger inte heller just nu mera än tre minuter per gång. Det är bara famnen, famnen  och famnen hela tiden som gäller eller sen vill han då se mitt ansikte hela tiden om jag har honom någon annan stans. Det i sin tur innebär ju att jag inte får något gjort här hemma om jag inte orkar höra på skrik. Så. Vi lever som råddgrisar nu då en liten tid framöver antar jag.

Hur nätterna går så kan jag inte säga ännu. Det varierar så, eftersom han ju nog kan sova hela nätter ibland medan vissa nätter sover han inte alls, utan somnar och vaknar med 30 minuters intervaller. Nu har han sovit nätter från 23-06 som ju är helt jätte bra! I synnerhet efter hans tio veckors kolik, eller vad man nu sen skall kalla det till, så är jag ju bara glad så länge han inte vrålar sig igenom kvällarna. 

Att själv hinna och räcka till är nästan det svåraste. Eller det svåraste är väl att försöka vara en kiva mamma åt dom två äldre vissa dagar. Igår var exempelvis en sån dag då jag inte ens nära på räckte till åt alla. Eller visst räckte jag väl till men det slutade med att jag var sur och irriterad på dom alla tre bara då dom alla ville det ena och det andra.

Emma har ju förskola varje dag och Kenson är i dagis 3 dagar i veckan från kl 9-13. Igår när jag sökte hem barnen sov Alvin så gott på förmiddagen att han inte åt före jag skulle söka syskonparet hem. Tänkte då att jag ju lika bra kan överraska barnen med ett pizzeriabesök före vi får hem tillbaka. Emma och Kenson kunde ju dela på lite pizza (hälsosamt eller inte, jag vet) och lillbrorsan får mat i sig tillika så då borde det väl gå som smort sen att gå hem. Ja, men där trodde jag ju fel. Kenson började ju gallskrika och gnälla att han inte vill ha pizza alls och att han vill raka vägen hem och att han inte orkar det ena och det andra. Syrran däremot stod och hoppade jämnfota och var hur glad som helst. 

Drog iväg med dem dit på pizza ändå sen, trotsade Kensons vilja för lillebror skulle ändå ha mat och Emma mellanmål. När vi kom fram var ju Alvin redan helt sjukt arg, svettig och magen kurrade. Vi hinner bara sätta ner oss och få en flaska värmd åt minstingen innan mellanbarnet meddelar att han behöver på wc:n och inte vill gå dit utan mamma. Självklart liksom. Vi hänger med då bara med Alvin som vägrar bli i vagnen och ligga så Emma kunde ha fortsatt mata honom så länge. 

Pizzan kom och pojken vägrade äta nåt, vilket han ju nog redan hade meddelat åtta gånger tidigare. Vi går hemåt och allting går jätte bra. Glada barn som springer och leker och inte gnäller om något. Snabbt går de också och jag börjar bli på bättre humör igen. 

Hinner bara in för dörren med vagnen och hela patrasket före det ropas från wc:n att: mammaaaaa, jag är fääärdig, kom o toooooorka!" Joo jo jooo, bara jag ens hinner in för dörren ropar jag tillbaka och känner att jag börjar bli lite irriterad igen då den där dit på wc:n ropar att skynda på nu mamma, jag har inte all tid i världen om du tror så..  Rocken bort och iväg på skituppdraget då, med snabba steg över legon, duplon, småbilar och tågbanor. Allting utspridda i en salig röra i hallen.  "Mamma, jag är hungriiiig" järmet av Kenson börjar här. Ja, men hur överraskande att han liksom var hungrig nu då när han ju vägrade äta nåt tidigare?  Och Emma var törstig och dom skulle ha tejp, lim och snören för att pyssla med. NU genast.  Tv:n skulle sättas på och saft skulle blandas. 

Mamma, kommer du ihåg att du igår lovade att vi skulle baka pepparkakor? Ja, men såklart hade jag ju gjort det, och har jag lovat så vill jag hålla det också för vill lära barnen samma sak. Försökte på det här med att vi gör det senare, och senare betyder ju samma sak och det gick igenom. 

Började ändå med att röja upp i köket med att försöka sätta diskmaskinen på. Alvin var såklart inte av samma åsikt här utan gnällde och skrek på lekattan så gav upp med att ens försöka få nåt gjort i köket.Tog pojken i bärselen och började kavla ut degen åt Emma och Kenson men nej, inte gick det heller då Alvin bara fortsatte gnälla i bärselen också. Satt killen i sängen där han då somnade genast. Halleluja moment! det är då man skulle ha lust att slänga fötterna på bordet och njuta av en stor kopp kaffe i lugn och ro men istället knäppte jag på lite julmusik och vi började baka.

En och en halv plåt pepparkakor senare vaknar Alvin igen och börjar skrika. Kallsvetten kommer fram i pannan på morsan här redan och jag känner att snart flyger både mor och plåtar genom fönstret här. Inte minst när pappan kommer hem från jobbet och sätter sig vid bordet bara utan att ta destu mera stress av något oljud och skrik. Han är ju hungrig så han måst ju äta. Tillika då berättar han ju om vilket datum han skall på julfest med jobbet. Konstaterar bara att vilken tur att han har sin julfest med jobbet två dagar före jag skall på min, för jag tar ju såklart modell efter när han kommer hem. Bitter-Sina som jag ju var igår alltså, lite sådär välkommen hem älskling, ni vet.

Barnen lugnar ner sig, alla tre då. Leker något, skrattar och låter bli att strida. Dom hinner leka till och med i ungefär 1,5 timme innan klockan blir 19.30 och jag börjar med kvällsrumban. Vad tror ni att jag gjorde då dom var lunga då? jo, städade ett skåp i hallen SOM om det inte kunde ha funnits annat att göra som att ta det där kaffet liksom. 

Här tittar ändå den där källartypen upp ett varv och frågar om jag behöver hjälp. Han kommer upp, fixar kvällsmålet åt barnen och pyser ner till källaren tillbaka. Men thanx liksom. Skulle också vilja ha sådär lätt liv vissa dagar tänkte jag men sade inget utan gick här och muttrade för mig själv.

Istället för att vara mera elak med resterande familjen så tänkte jag att kanske jag kanske gottgör denna skitdag med allt hojtande åt barnen med att läsa saga åt dem i vår säng. Mysigt kunde man tro men det slutar med att jag ber dem sjutton gånger att vara tysta, inte hoppa i sängen och att ligga stilla utan att sparka att dom inte stöter till Alvin som ju självklart skall ligga fastklistrad i mig. I något skede börjar Alvin skrika igen, Emma fäller lampan på nattduksbordet och Kenson stiger upp och börjar hoppa i sängen trots att jag har nekat till otaliga gånger. 

Då är det fem före bristningsgränsen. Känner gråten i halsen och tårarna bakom ögonlocket och biter i för att antagligen inte skrika det fulaste jag hittar på, åt den där i källaren då och inte åt barnen. Går bort till vardagsrummet och väntar på att dom skall lugna ner sig såpass mycket att jag ens får en bok färdig läst. Värmer en flaska mjölk åt Alvin och går tillbaka. Vid det här skedet är dom alla nu såpass nerlugnade att jag nu får den boken samt en annan bok läst åt dem och just like that somnar dom alla, en efter en.

En timme senare kommer Ken upptassande från källaren. Viskar sakta att oj, gick det sådär bra att få dom att somna idag då han inte hade hört något ner i källaren... Poff, poff, poff fräser det i min hjärna och jag skulle ha lust att skrika att nejförhelvetedinlatasatansidiot. Men det gör jag då inte. Svarar bara NEJ och tar en iskall lonkero från kylen och lägger mig och se på tv. Med ett så skitigt hår att det snart står av sig själv men jag orkar helt enkelt inte dra mig i duschen ens nu mera. Tänker på dagen som gått, reflekterar över varför jag inte tar emot hjälp och funderar på varför jag vill sköta allt själv. Förutom då att jag ju vill att källaren blir färdig och konstaterar att det nog alltid ändå sen är värt att ta en paus nu och då i allting, att det är okej att begära Ken vara borta därifrån också. Att har det ju liksom tagit oss två år redan att renovera där nere så är det ju liksom inte på minuten nu mera.

Att en sån dag igår! den här dagen KAN ju inte vara lika skit, men om så, så måste jag ju se till att handla mera lonkero helt enkelt. Och kanske börja dricka lite tidigare?

Så jo, vissa dagar är man väl lite trött och seg. Men när kvällen kommer så kan jag ju ändå lägga mig med ett gott samvete då jag vet att jag försökte mitt allt, jag gav mitt allt. Halleluja, I did it! och så somnar man igen, skitigt som ett troll och trött som en urvriden trasa. Vissa dagar alltså. Andra dagar går ju som på rosa moln utan några som helst motgångar och strul.

onsdag 26 november 2014

Rådd.

Hur det kan vara möjligt att jag som då "bara" går här hemma dagarna i ände får hushållet i en sån här oreda som just nu rår hos oss? Javisst, vi har haft dop på agendan hela förra veckan men att återfå ordningen efter det är väl inget som kräver såhär lång tid tycker man ju. Gården ser ut som efter ett valfritt krig, insidan går att förväxlas med ett loppis där man inte vill gå in i flera än en gång då det bara är stökigt och smutsigt överallt, köket som ur ett avsnitt av hells kitchen, ja jag tror ni förstår juttun redan innan jag fortsätter.

Igår hade jag tänkt åtgärda kaoset här inne. Istället orsakade jag mera kaos då jag beslöt mig för att det var dags att dekorera pepparkakshuset med barnen. Det som var tänkt att vara en mysig stund blev istället en stund där ljudnivån var för hög, nerverna för spända och myshetsfaktorn låg på en tvåa. Hur som haver blev ju nog huset dekorerat, vare sig det då var roligt eller inte.

Idag har jag då också tänkt reda upp kaoset, men orka börja ens! Så. Dags att släpa ut sig i garaget och släpa in alla lådor med julsaker i och ställa till med maximal oreda så blir det nog ordning på stugan till slut. Brukar fungera den vägen, konstigt nog.

söndag 23 november 2014

Dopet 22.11.2014

Igår hade vi då dopet för vår miniman. Kan bara säga ett stort TACK till alla inblandade då det helt enkelt blev ett helt superlyckat dop med dom härligaste människorna. Det spelar ingen som helst roll att laxsoppan var för lite saltad, att mina macarons föll sönder igår eller att jordgubbstårtan var lite för blöt. För vet ni, det är ju människorna som gör festen och inte allt det där runt omkring.


Morgonen började bra, Alvin hade sovit natten igenom fjärde dagen i rad så jag var också utvilad och pigg. Sminkade mig, fixade håret, kokade potatis och snyggade till barnen efterhand hur jag hann. Instragramade en bild som hastigast innan vi åkte iväg till feststället och släppte in vår servitris.

På bilden var vår prinsessa lite smått sur över att hon skulle ha en fjantig blomma i håret medan jag ju tyckte den var hur söt som helst! Lyckligtvis glömde hon bort hela blomman sedan och lät den stanna i håret hela dagen.


Dopet började kl.16 i Kyrkan med att en av svägerskorna sjöng Välkommen till jorden tillsammans med sin bror som kompade på gitarr. Så vackert och en väldigt fin inledning till det hela.

Den här låten.




Vår son döptes i samma dopkolt som 14 andra av hans kusiner och småkusiner är döpta i. Även pappa och de äldre syskonen är också döpta i den så redan att ta fram den ur lådan fick ju den här känsliga morsan att nästan börja gråta.

Pojken själv var ju ganska nöjd under hela dopet, lite irriterade var han på mössan ett slag men så fort han slapp i upprätt läge utan mössa så var allting ganska bra igen. Lyckligt lottade som vi är så fick även han här tre faddrar likt sina syskon i form av två gudmödrar och en gudfar.

Lite över 16 döptes sedan Alvinatorn officiellt. Namnet blev Alvin Ken Amadeus. Enligt prästen var det då mycket fina namn med tanke på namnbetydelserna då han hade kollat upp det. Ni förstår säkert varför han ansåg så då ni läser vidare nu: Alvin = vit och ren. Ken = vacker och duktig (ni kan gissa att sambon min lös upp som en sol här) samt Amadeus som betyder älskad av gud. Valde ju då inte namnen med tanke på dess betydelse utan vår tanke var att de skulle passa ihop med syskonens namn också  Emma Kristina Alice & Kenson Edvin Nikodemus. Som om det skulle spela någon roll i framtiden att dom skulle passa ihop. Men nu gör dom ju det ändå även om det inte har någon betydelse.

Svägerskan Gabriella sjöng även en sång på finska här, Ainutlaatuinen av Johanna Kurkela. Vackert, rysande vackert var det också så självklart grät ju mamma här igen lite.

Den kan ni lyssna på här.

När dopet var förbi var nog både mommo och gamlamommo lite småbesvikna kanske på att det inte slutade med en vigsel. Förstod att det nog var flera som väntade det, kan ju nog erkänna att vi nog tänkte den tanken men konstaterade ganska snabbt då ändå att 21 dagar tid att fixa till ett bröllop nog är lite för kort tid ändå så,vi tar det en annan gång.

Istället för en vigsel så togs det lite familjeporträtt också där i kyrkan efter dopet då. Grannen vår var så snäll och ställde upp och fotograferade allting som en doppresent åt lillgrannen sin. Hur snällt är inte det också då?

Har själv väldigt få bilder från kyrkan, men här är ändå en på det äldre syskonparet. "Mamma, sådär såg Jesus ut då han levde, kände du honom då?" frågade hon då jag knäppte den här bilden och pekar mot den korstfäste figuren som hänger där i taket.


Efter fotosessionen åkte vi iväg till Åminne gård. Vi började med att skåla med skumppa för Alvin. Sedan bjöds det på en gräddig laxsoppa jag och mamma hade fixat ihop dagen innan och till den svärmors bakade maltlimpa och lite batonger. Matdryck glömde jag ju helt bort att fixa så det fick bli vatten, men det sjönk ju nog också såg jag. Man kan ju inte komma ihåg allting tydligen, så tur finns det vatten i kran.







Till efterrätt bjöd vi på en exotisk chokladtårta med mangomoussé och citronskum i, samt en helt vanlig jordgubbstårta bakade av mamman här.



På borden hade vi små blomuppsättningar som jag hade lagat ihop på torsdagskvällen. Fem knippor rosor á ungefär 5 € från lidl, lite grönt, oasis och silversprayad blåbärsris gjorde sig helt okej på våra bord. Fönstren pryddes av virkade snöflingor (stärkta, virkade små dukar) och på fönsterbräden fanns det Emmas pysslade ljusburkar samt mina lagade mossbollar.




Ett enkelt DIY (do it yourself) dop där det bästa beslutet ändå var att anställa en dam att sköta serveringen och diskandet och det gjorde hon väldigt bra! funderade inte en stund på något gällande kaffet eller maten utan kunde njuta till fullo av allt det andra.

Hur många gäster hade vi då? jaa-a, för att vara ärlig så vet jag inte exakt just nu, men kanske något runt 40.  Många fina härliga vänner och släktingar fanns på plats och jag kan bara önska att ni trivdes lika bra som  som jag. Har sagt det tusen gånger, men säger det en sista gång till:

TACK!



tisdag 18 november 2014

Messy mama's baking again.

Så roligt, så roliga. Alltså i att jag hade roligt och skorna blev roliga och se ut men det är ju tanken som räknas! Vid klossarna där hans namn står på tröttnade jag redan på att peta så dom är sådär halft fula, men orka vara petig i precis allt sen. Min koncentrationsförmåga tog slut här men så hade vi en sak till att stryka bort från helgens to-do-lista. Tårtdekorationen är härmed fixad!


Snören ville jag ha lite sådär rustika, samma band som vi hade på inbjudningskorten också.
Här till slut kommer ännu bilderna jag hade tänkt ladda upp i föregående inlägg. En liten sneak-peak på allt och ingenting.



måndag 17 november 2014

Ett dop närmar sig.

I lördag skall vårt yngste barn då officiellt få sitt namn, även om dopet inte då är till för det som vi ju vet, utan genom dopet blir man ju då en medlem i den kyrkliga församlingen.. Huruvida det är rätt eller fel att "besluta" för barnen att dom skall höra till kyrkan eller ej är inget jag orkar fundera på just nu. Jag menar, hur många beslut gör vi inte annars också för barnens del utan att tillfråga dem? Nog om det för min del, vet bara att denna fråga behandlas och  har behandlats mycket de senaste åren i bloggvärlden i synnerhet. En fråga som har behandlats nästan lika mycket som det här med barnens könsuppdelning och ordet hen. Heller det inget jag orkar ta ställning till.

Men ja, dopet var det ju vi skulle tala om i dag.

Kyrkan är ju såklart bokad. Det blev kyrkan här nära oss i Karis och det är samma kyrka som där de äldre syskonen också är döpta i.

Tidpunkten blev kl 16 på grund av att det var någon katolsk mässa där före som skulle räcka tre timmar.. Så alternativen för tidpunkten var således kl 12 eller 16, så vi valde den senare tiden.

Präst, samma som med syskonen. Som ni märker är traditioner viktiga för mig då nästan allt skall vara lika som med de andra barnen. Traditionsenlig eller enformig kunde man också fråga sig, men om vi använder oss av ordvalet tradition så låter det ju lite bättre.

Dopkolt, samma som alla andra jag bor med också har blivit döpt i. Om jag räknade rosetterna rätt så borde han då bli den 15:onde nu som döps i denna fina virkade kreation. Vad han skall ha på sin sk. efterfest är också klart, det kom en ursnygg smoking-dräkt hem på posten idag. Ett loppisfynd det också såklart från lasten merkkivaatekirppis eftersom jag ju hellre betalar 8 € än det begärda 31,90 € som den nya ännu säljs för i babyshop.

Musik i kyrkan är fixat så långt att ena av mina alla tre fina svägerskor har lovat ställa upp och sjunga två sånger. Låtvalen föll på välkommen till jorden och för att få lite det andra språket involverat så kommer den andra sången att gå på finska då, ainutlaatuinen heter den och den är så vacker! Tror vi däremot inte kommer att ha någon textläsning i kyrkan då vi en gång har lyckan att ha en solist där? Har inte ens pratat med prästen ännu så hoppas det är okej som så. Psalmerna då? samma som i de två andra dopen tror jag här också som innebär att det i alla fall blir tryggare kan ingen vara, ett måste då den också sjöngs på mitt dop i tiderna. Och den andra då, ja, jag lyfter ögat mot himmelen eller nåt sånt. Får se.

Namnen är klara sedan en tid tillbaka. Inte hemliga på något vis men det finns väl ännu någon som inte har hört hela namnet så tror vi sparar  ens en liten överraskning för någon då ännu några dagar. Alvinatorn Rönkkönemus kallar vi honom själva men jag lovar heligt och dyrt att han nog får lite annat namn ändå sen.

Faddrar blir våra nära vänner, Han kommer att få två gudmödrar och en gudfar lika som dom två andra också har.

Fest blir det på Åminne gård. En lång historia hur jag fick det fixat, men vi kan fast säga att det blev en dopgåva.

Vad vi skall bjuda på så vet jag inte riktigt ännu. Har tänkt mig en gräddig laxsoppa och svärmors maltlimpa som det saltiga. Orkar inte baka smörgåstårta och tror att en soppa kan vara riktigt bra eftersom våra barn i alla fall måste få lite ätbart den tiden för annars blir det ett kaoskalas på alla tänkbara vis. Som det söta bör det ju bli lite tårta såklart, marsipan eller choklad är frågan ännu. Och macarons är ett must have! har tänkt mig smakerna blåbärscheesecake, jordgubb och vitchoklad samt choklad såklart. Ett glas skumppa hör ju också till fest så några flaskor sånt bör inhandlas! har heller ingen dekoration till doptårtan hans så det måste jag ju söka fram också. Tårtan bakar jag säkert själv också, lite program sådär dagen före dopet. Men vad det än blir så kommer jag INTE att använda mig av sockermassa för shiiiit så sött det var! ilade till ända bakom öronen när man tog sig en tugga av Emmas födelsedagstårtor här under helgen.








Vem som sköter serveringen är helt oklart ännu. Har det ofixat, men litar på att det löser sig ännu. Det måste vara någon som är van att sköta sånt, vill att vi och våra gäster skall få njuta utan att fundera på serverandet av kaffet och diskandet.

Blommor och dekorationer har jag inte tänkt satsa på så mycket. Några blomuppsättningar har jag nog tänkt fixa själv, en i var ände av borden bara. Vi gjorde det med en väninna till hennes dotters dop och dom blev ju hur snygga som helst även om det är jag själv som säger det. Till kaffebordet har jag redan fixat mossbollar i olika storlekar. Lite silvertråd på dem ännu och sen kan jag använda dom hela julen ännu som juldekorationer på balkongen. Win-win situation! På ett av borden måste jag bara komma ihåg att ta med en ljusstake som också har varit med på båda barnens dop och vår förlovningsfest då i tiderna. Inget extra med den annars förutom att den är viktig för mig att den är med Fyra euro då och ovärderlig idag.



Sen då? Resterande familjens kläder är under kontroll redan sedan en tid tillbaka. Min klänning köptes på rea i somras då jag var höggravid, kostade mig väl en 10 € tror jag. Emmas klänning är ett loppisfynd för 2 € (!) och Kensons kläder inhandlades från Onyx 13 års rea så det kostade mig då 13 € och lillpojkens kläder kostade ju då 8 €. Vad jag vill framhäva här är att även billigt kan vara snyggt och om man sparar på nåt så kan man istället satsa på något annat. Det blir ju liksom nog plus minus noll i slutskedet, men jag vill ju ändå hellre vara en snygg nolla istället för en full nolla då.

Fotograf har jag inte heller fixat, brukar ju själv fota alla tillställningar själv men det lär ju vara lite knepigt att vara både "fotograf" och hedersgästens mor tillika. Får väl lov att ha en snabbskolning i vår kameras funktion ännu (det lilla jag kan med den) åt någon här i några dagar så må det inte fixas det också. Jag är som en katt, faller oftast på fötterna ändå utan att ta destu mera stress över saker och ting. Vet ju precis vad jag har ogjort så vad är det att fundera på då. Bra mentalitet inte sant?

Nåt jag glömt? vet inte för det är i så fall nåt jag har glömt. Mycket enkelt det också!

Skulle ha en massa bilder att lägga till i detta inlägg också men hinner inte just nu då jag måste iväg, så det får bli såhär nu bara.

torsdag 13 november 2014

Att handla online.

Alltså postavgift och postningsavgift är två olika saker, visste ni om det? Let's say att köpet kostar 10 € + en postavgiften som går på 1,80 € och sen begär köparen mitt i allt att få 15 € "kaikesta vaivasta" (som i att slänga dem i ett kuvert och posta dem) 

Tydligen trodde hon här att arbetstimmarna skall läggas till på priset på alla loppisgreijer också i slutskedet! Nu fungerade hennes taktik tyvärr inte på mig och jag flyttade över 11,80 € för dessa plagg, det hon hade begärt plus postavgiften. Och jo jag vet ju nog att det bara handlar om 3,20 € här men det stör mig att folk tänker såhär idiotiskt! För vill man ha mera för sina kläder så begär man väl det från början och inte i det här skedet?

Annars måste vi ju alla ha en kostnadstabell att gå efter, exempelvis:
a) packa, posta i bra väder 3,20 €
b) packa, posta i regn och rusk, 4 €
c) packa, posta i -20 grader 8 €

Och sen då: 
plaggets inköpspris 29,90 €.
Användningsgånger 13, antal tvättar lika många (räkna in elkostnader etc.)Räkna in arbetstimmar för upphängning och strykning.
Sätt ut annons. Räkna in arbetstimmar för det. Räkna ut priset. 

Här kommer vi upp till typ 92 €. Begär det och sitt kvar med ditt plagg i evigheter, eller begär 10 € och när någon vill köpa så kommer du på att du ändå vill ha mera.

Vaivanpalkkaa:
a) att posta 3,20 €
b) att möta upp någon på stan 2 € (måste ju hålla koll på klockan då, jobbigt juh!)
c) att köparen själv avhämtar hemifrån 1 € (egentligen nog gratis men lite småjobbigt ändå IFALL man fick för sig att åka iväg någonstans just fem före köparen väntas anlända.

Postavgift + postningsavgift. Bra irritationsmoment helt klart.

Och även om jag ju verkar irriterad så är jag nog egentligen helt glad också, fick ju två stycken po.p plagg köpta för en struntsumma ändå sen.

Ironina (nu även lite Stearina) är för snål att låtas luras. Enkelt.

Det här med stearin kan vi tala mera om en annan gång, det är en lång historia. Men dagens bästa (förutom detta jaada-jaada-bla-bla-blaa skitklarheter som att jag har tre härliga barn vilka jag tycker om precis lika mycket om alla tre, hälsan är fin, karln är är en snäll typ och tacksamheten gentemot livet är enorm, ni vet, blah!) 

Men till saken då ännu så fick jag ett mail av en flicka som erbjöd sig samla äggkartonger åt mig på sitt jobb (ett storkök) och när jag öppnade facebook imorse fanns där redan första beställningen på både rosor och chips i inboxen även om jag hade fixat till sidan så sent som inatt. 
Att sånt idag.

Funderar dock om min "slogan" kan uppfattas stötande och dum? men alla som känner mig vet ju om att det här just är så som jag pratar. Dumt eller ej, it's all me.

Nina Stearina, inte precis ljuset i ditt liv men kanske ett hjälpmedel om det tänder dåligt. I spisen då förstås.

tisdag 11 november 2014

Dagen då han föddes.

Hur kan tiden gå såhär snabbt? Emma fyller sex år om några dagar, Kenson har blivit fyra och den yngste blir tio veckor på Emmas födelsedag. Tänkte nu plita ner en förlossningsberättelse nu också så länge jag minns den så väl.

Fredagen den 5.9.2014.

Hade tid till Lojo för en eventuell igångsättning då han på söndagen ändå senast skulle ut då det blev 42 veckor fullt. Vi förde barnen till dagis som vanligt och så var det tänkt att mommo skulle ta hem dem därifrån och åka vidare till stugan med dem. Det behövdes ju inte eftersom vi ju ännu kom hem den här dagen.

Väl på sjukhuset så kollades läget och ingenting hade hänt av sig själv down there. En ballongkateter sattes då in för att få förlossningen igång. Den metoden sades vara den mest naturliga igångsättningsmetoden och att förlossningen med största sannolikheten skulle komma igång av sig själv efter det. Det tog på inga sätt alls sjukt, var mest lite obehagligt tyckte jag.

Med den tejpad fast i låret skickades vi sedan hem med ordern att när den ramlar ut av sig själv så är jag 4-5 cm öppen och förlossningen borde starta av sig själv och vi skulle kontakta sjukhuset på nytt. 

Vi hämtade barn och mommo från dagis och kom sen hem till oss och drack lite kaffe och åt bullar och vinkade av barnen som åkte iväg med mommo övernatt

Vid tio på kvällen ramlade ballongen ut och jag kände fortfarande ingenting extra. Lite onda sammandragningar nu och då, men inga värda att notera destu mera. Ringde förlossningen och berättade vad som hänt och dom där bad oss avvakta läget och kontakta dem senast följande morgon igen om inget hänt före det. Men som vi alla ju här också vet, så nej inget skedde såklart under natten så jag ringde sedan BB igen på morgonen igen som ordinerat och dom där meddelade som väntat att vi måste komma in ändå.

Sov oroligt hela natten, låg på helspänn och väntade hela tiden på att det skulle köra igång ordentligt. 

Lördagen den 6.9.2014

Barnen var som sagt hos mommo så följande morgon packade vi väskorna och åkte iväg. Det var tjockt med dimma och jag skämtade sedvanligt som jag gör när jag är nervös om allt och ingenting.

Väl på förlossningen gjordes återigen en undersökning. Jovisst, 4 cm såsom det också sades att läget skulle vara också eftersom ballongen hade ramlat ut. Vi skickades ut på stan och gå och fördriva tiden fram till klockan 13 eftersom det var fullsatt på förlossningen och dom inte därför ville göra något mera ännu. Låg en stund på kurva, instagramade igen om att det ju nog tog lite ont ändå sen det här med att få barn och åkte sen iväg ut på stan. 


Där åkte vi sen runt på olika loppisar, gick en sväng via citymarket och jag såg på klockan titt som tätt och väntade otåligt. Klockan blev 13 och vi befann oss återigen på avdelningen var dom konstaterade sedvanligt att nepp, ingenting hade hänt.

Vi fick ett rum i förlossningen. Barnmorskan kommer in, ser på mig förvånat och frågar försiktigt om vi har träffats förut. Jamen, det hade vi visst eftersom det var samma barnmorska vi hade haft lyckan att ha då Kenson föddes. 


Klockan 14.45 spräcktes hinnorna och jag gick i duschen. Ken plockade fram datorn och började se på formula tidskörningen och jag instagramade om det. Uttråkad kunde man kanske kalla det att jag var.



Klockan 15 började jag få regelbundna värkar. Tog lite lustgas eftersom jag bara hade lite ont här ännu och tänkte att jag tar mera heavy stuff sen när det på riktigt kör igång. Sen plötsligt känner jag som om en bomb skall explodera i magen och jag meddelar barnmorskan att NU kommer han. Barnmorskan får panik och berättar att jag absolut inte får trycka efter nu eftersom jag nyss bara varit 6 cm öppen. Ken sätter bort datorn då formulan var slut klockan 16. Jag frågar vem som vann och så skrattar jag en stund åt hur sjukt absurd situation det här var. En tidskörning och en förlossning, det kan tydligen ta lika länge nån gång.

Klockan 16.03 börjar krystningsskedet, för mycket riktigt, när jag då berättade för barmorskan att han var på väg så var han verkligen och klockan 16.05 föddes han!



En liten pojke föds så chockad av hela alltihopa att han säger inte ett ljud. Inte ett pip alls före barnmorskan daskar till honom och ruskar om honom lite och berättar att han har kommit ut nu att det är helt okej att säga något då. Då först öppnar han sina stora blåbärsögon och skriker till en gång. Lika chockad av allting så instagramar jag här också om att han är här nu! Stiger upp, går i duschen och ropar därifrån sedan och frågar att nååh, hur stor var han nu sen då? Hade tidigare slagit vad med Ken om det att han nog är större än Emma men mindre än vad Kenson var och Ken hävdade att han nog är minst av dom alla tre. 

Vann det vadet med en minimal marginal eftersom pojken var 3200 gram och 48 cm lång som innebar att han då var 28 gram tyngre än Emma vid födseln. 

Fick in en bricka med smörgås och kaffe efter en stund. Åt med god aptit och började redan här fundera på när vi får åka hem då jag inte trivs någon annan stans än just hemma. Tur väl fick vi ett litet familjerum var vi sedan stannade kvar tills måndag morgon innan vi fick lov att åka hem. 

Tre barn, tre lördagsbarn blev det i vårt fall. 

Fortsättning följer!